Felicia Österberg

jag kollar alltid igenom mina blogginlägg 10 gånger innan jag publicerar dom, jag tänker alltid på hur ni kommer tänka när ni läser mina inlägg, jag tänker aldrig på vad jag egentligen vill ha sagt. så idag, nu ikväll tänker jag bara skriva allt som jag känner för. vad som snurrar runt i mitt huvud och vad som gör mig glad och vad som gör mig ledsen. jag har nästan alltid varit den som har skrattat högst och mest av alla och jag tror att folk ser mig som en väldigt glad tjej. fast jag vet inte, men det är iallafall vad jag tror. fast om man tror det så är det faktiskt ganska så rätt. jag är för de mesta glad och har lätt för skratt. men jag har alltid varit en liten upp och ner tjej. ena stunden kan livet kännas så underbart bra och andra stunden kan allt det där som gör ont inom mig, verkligen göra ont. förut hatade jag att prata om det som gjorde ont men det har jag lärt mig idag att de är bland de bästa jag kan göra. jag hatar när folk "tycker synd om mig". jag är mer en sån som vill höra "kom igen, det här fixar du", som faktiskt mina underbara vänner oftast säger till mig. men självklart är jag den som också vill ha de där mysiga stöttande kramarna. jag kanske inte ser så ut, men jag är faktiskt en väldigt känslig tjej. eller känslig skulle jag inte vilja kalla mig, men jag har mycket känslor inom mig. om någon en gång sårar mig, så finns det nästan inget som kan få mig att förlåta den. jag vet inte riktigt varför, men jag tappar tilliten totalt och jag har tillräckligt mycket som redan gör ont, så därför stänger jag av, totalt. jag har mycket som jag måste arbeta med inom mig, mycket som jag förträngar hela tiden. ibland när jag tänker på allt, kan jag sitta och gråta i timmar men egentligen inte förstå varför. jag är verkligen ingen deprimerad tjej som bara är negativ. tvärtom istället! men när de få stunderna kommer ifatt mig känns mycket meningslöst, men jag har lärt mig att det är okej att inte alltid vara okej. man måste acceptera det själv bara. jag önskar att jag inte skulle ha varit med om de sakerna som gör ont inom mig, men jag kan inte göra något åt det idag. jag måste istället tänka framåt och försöka göra det bästa av just mitt liv. mycket här i livet är orättvist och det finns människor till allt tyvärr. men jag vet att jag är stark även fast jag tvivlar många gånger på mig själv, men jag står där jag står idag och jag borde vara stolt. stolt över mig själv vad just jag har åstadkommit med och glad över de jag faktiskt har i livet. jag är de flesta dagar stolt och glad, men de finns de dagar då allt känns fel. och då menar jag verkligen allt. jag har alltid kallat det som gör ont inom mig ett stort svart hål, det här svarta hålet fylls och töms gång på gång. men som jag känner idag så är det påväg att fyllas. jag hoppas att få fortsätta känna så. man ska inte behöva gå igenom såna här svåra faser i livet, men ibland drabbas man. jag drabbades, och jag får lära mitt av leva med det, lära mig att acceptera det och blicka framåt. för jag ska, en vacker dag fylla mitt stora svarta hål med allt de bra och positiva i livet. jag fixar det, jag är stark ♥
Everybody hurts
You are not alone