idag var den jobbigaste dagen någonsin, det går inte och förklara i ord. att sitta där inne i kyrkan och se kistan, lyssna på alla låtar, lyssna på prästen, se din familj och alla vänner och att gå fram och säga farväl. det var det som gjorde mest ont, att veta att där inne ligger du och kommer inte komma tillbaka. jag kände mig helt tom, ont i hela bröstet. på vägen ner ser jag din mamma och din pappa, och jag tittar in i deras ögon och jag ser sorgen. men ingen kan någonsin förstå hur dom känner. finns ingen som kan veta. jag känner en sorg, men dom.. dom känner en helt annan sorg. du per, alltid glad och ja som jag minns dig den kille jag var kär i hela tiden. jag fick vara din flickvän ibland, och då var jag så glad. sen nästa dag hade du hittat en annan och sen var det min tur igen...du hade hela livet framför dig, varför just du? du hade så mycket mer att uppleva i livet. jag är så glad att jag fick lära känna dig, du kommer alltid finnas inom mig. jag kommer aldrig glömma dig. du är den finaste ängeln i himlen!

skin, skin som den sol du är.
lys, lys som den stjärna du är.

♥